Libyen och dess förstörelse 2011

EU, USA och Arabiska stater måste stå till svars för sina krigsbrott i Libyen

Frankrike, Storbritannien, Italien och USA samt deras allierade i Nordafrika och Mellanöstern gick samman för att störta Libyens förre ledare Muammar Gaddafi. De finansierade, beväpnade och samordnade ett terroristkrig mot regimen i Tripoli. Kontrarevolutionärerna betecknades som frihetskämpar, som ville införa demokrati i landet
Trots att Libyen efter förstörelsen av Irak 2003 givit upp de flesta av sina offensiva och defensiva vapen, i ett försök att undvika krig mot imperialistiska stater, kunde Gaddafi-styrkorna besegra kontrarevolutionärerna och jaga dem tillbaka till Benghazi-basen senast andra veckan i mars 2011.
USA, EU och Nato kunde inte acceptera att den libyska regeringen skulle triumfera över rebellerna. De vände sig då till FN:s säkerhetsråd och fick igenom två resolutioner om vapen- och ekonomisk embargo mot Libyen samt genomförde en massiv bombkampanj, som varade i sju månader. Tiotusentals libyer och afrikanska immigrantarbetare förlorade sina liv, under det att grundläggande infrastruktur i Afrikanska Unionens mest välmående stat förstördes. Dessutom kunde USA:s militära Afrikakommando – AFRICOM utöka sin närvaro i Afrika, med Libyen som dess första fullbordade mission.
Trots den påstådda kampen för demokrati och mänskliga rättigheter är Libyen sex år senare ett av de mest instabila och fattiga länderna i Afrika. Många ”neo-koloniala” insatser har misslyckats. Det finns åtminstone tre identifierbara källor som påstår sig utgöra Libyens auktoritativa myndighet, allt medan milisgrupper och kriminella gäng agerar över hela landet och förstör för miljoner
Förekomst av slavmarknad i Libyen är en biprodukt av Natos intervention.
Källa
Läs också min information om Libyen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *