Hjältarna – Williams
En av de första som reagerade på grymheterna i Kongofristaten var George Washington Williams. Han var en svart i USA med en skiftande bakgrund. Han hade deltagit i amerikanska inbördeskriget som soldat, och deltagit något år i indiankrigen. Sedan studerade han och blev pastor, advokat, journalist och publicerade flera skrifter om negern bla en stor bok om negerrasens historia i Amerika från 1619 till 1880. Han vurmade under en period för idén att skaffa svarta amerikaner arbete i Kongo. Han kom till Europa och blev bländad av Leopold, som han tyckte var en av de ädlaste regenter i världen. Han reste 1890 till Kongo för att skriva en bok om territoriet. Under sin årslånga resa i Afrika kom han att tillbringa sex månader i Kongo och alla hans illusioner försvann. Han dokumenterade terrorn och skrev ett öppen brev till Leopold med skarpa anklagelser och krävde att det skulle sammankallas en internationell kommission för att kunna bekräfta om dessa anklagelser är sanna eller falska. Det öppna brevet fick stor spridning i Europa och USA. Leopold och hans medhjälpare orkestrerade snabbt en motkampanj som tillbakavisade alla anklagelser i tidningsartiklar, insändare och broschyrer och i en rapport från de styrande i Kongofristaten. 1891 dog Williams av tbc han ådragit sig under sin årslånga vistelse i Afrika.
Han var den förste som använda termen ”brott mot de mänskliga rättigheterna” om grymheterna i Kongo. Den förste som på den tiden hävdade att afrikanerna hade rätt till afrikanskt land. När han reste till Konga 1890 hade närmare ett tusen européer och amerikaner redan besökt territoriet eller arbetar där. Williams var den ende som sa det de andra förnekade eller ignorerade. Det är tur det finns vissa som har kraft att så upp för sanning och rättfärdighet.
Edmund Dene Morel
Edmund var anställd som bokhållare på ett rederi som hade ensamrätt att frakta varor till och från Kongo. Den handelsstatistik han försett sin arbetsgivare med stämde inte alls med den statistik som Kongofristaten offentliggjorde. Han upptäckte 1900 och framåt en härva av förfalskningar. Till Kongo fraktades ofantliga mängder vapen och ammunition. Värdet av gummit, elfenben och andra rikedomar överskred drygt fem gånger de varor som årligen skeppades till Afrika och som var avsedda för afrikaner. Vart tog dessa pengar vägen? Vem tog hand om dessa överskott, undrade Morel. Han insåg att kongoleserna överhuvudtaget inte fick betalt. Det måste vara fråga om tvångsarbete dirigerat av kungens närmaste medarbetare. Han hade råkat på ett hemligt mördarsällskap, med en kung som gudfader.
Morel blev en farlig fiende för Leopold. Kritiken växte i Europa och USA, men den kunde fortfarande tillbakavisas med att det var missnöjda individer som spred afrikanernas obekräftade hörsägner. Morel skulle komma att förändra detta. Han hade tillgång till dokument och statistik som kunde verifieras och som avslöjade falskspelet. Från 1901 kunde Morel,som hade en enastående förmåga att offentliggöra sitt budskap, starta sin kampanj. Motståndet växte.
Förbundet för reform i Kongo
1903 kunde Englands konsul i Kongostaten Roger Casement med en undersökning på plats bekräfta alla grymheter. Morel och Casement kom att samarbete. Det startade 1904 Förbundet för reform i Kongo (CRA), som flitigt kampanjade med massmöten i Europa och USA. De fick växande gehör genom brev, böcker, broschyrer, massmöten mm. Hemska fotografier på nedbrända byar och lemlästade människor lämnade ingen oberörd.
Kritiken mot Leopold och Kongofristaten växte över alla bredder i Europa och Förenta staterna. Han tvingades sälja sin koloni till belgerna 1908. Men skillnaden mellan det nya och det gamla systemet var inte så stort. 1913 upplöstes CRA .
Det fanns många människor som engagerade sig mot grymheterna i Kongo och alltfler började lämna vittnesbörd och fakta till CRA.
Genomgående var dock att någon generell kritik av kolonialismen inte fick fotfäste. Det var nästan bara Williams som hävdade att afrikanerna hade rättigheter som förnekades av kolonialisterna. CRA hade inte fått sitt genomslag om de hävdat att också afrikanernas hade rättigheter till eget land och till sina egna resurser. Den kritiken skulle växa senare.