1960 blir Kongo självständigt. Landets förste president heter Youlou Foulbert, katolsk präst. Han efterträds 1963 av Massamba Debat, som verkar för socialism med kooperation anpassad till Afrika. Den politiska självständigheten utformas. Pascal Lissouba är under denna tid jordbruksminister, senare premiärminister, och André Hombessa först ungdomsminister och sedan inrikesminister. Med stöd av armén tar Marien Ngouabi makten 1968 och inleder en marxist-leninist militärregim. Tidigare regeringsledamöter fängslas och torteras, men friges så småningom.
1977 genomförs en ny statskupp och president Ngouabi mördas. Mordet skylls på Massamba som tillsammans med den katolske kardinalen Biayende och de flesta ur den tidigare regeringen likvideras. Hombessa befinner sig just då utomlands. Dödsdömd och anklagad för morden stannar han i landsflykt. Lissouba arbetar i Tanzania för UNESCO Yhombi Opange blir president med stöd av armén. Han betecknar sin regim som marxistisk. 1978 genomför Denis Sassou Nguesso en palatskupp. Yhombi, hans kumpan från 1977, sätts i fängelse. Under Sassou Ngeussos tid korrumperas landet. Franska oljebolagt Elf Aquitaine får utnyttja nya oljefyndigheter offshore utanför Pointe-Noire. Han får goda relationer till Frankrike.
Allmän folkkongress
1991 genomförs en allmän folkkongress efter internationella påtryckningar och allmän politisk oro. President Sassou Nguesso tillåter processen inför denna kongress och lämnar Brazzaville för att bosätta sig i sin hemby Folkkongressens deltagare representerar alla kyrkor, rörelser och politiska partier. André Hombessa återvänder till Kongo. I en allmän uppgörelse konstateras att skulden till Ngouabis och de andra ledarnas död inte ligger hos Hombessa, Pascal eller Debat. Allmänna val till parlament, kommunal styrelse och president utlyses. Vid de allmänna valen 1992 väljs Pascal Lissouba till president. En ny konstitution med demokratisk parlamentarism införs efter folkomröstning i mars 1992. Utifrån en enorm skuldbörda, utbredd korruption, nedsliten infrastruktur och totala behov på de flesta områden, börjar den nya regimen arbeta sig fram mot ett fungerande och fritt Kongo. Intressant är att Yhombi Opango blir premiärminister, Sassou Nguesso oppositionsledare och Bernhard Kolelas, som skulle komma att bidra till oroligheterna 1993-94, borgmästare i Brazzaville. Oppositionspartierna har representanter i regeringen.
Inbördeskrig
Men snart knyts Lissouba upp i makt, skulder och rädsla för opposition i kommande val. Han lyckas få in andra bolag i oljeutvinningen och höjer Kongos utdelning från 13 procent till 33 procent. Detta begränsar Elf och misshagar Frankrike. Kongos skulder växer och intecknas i kommande oljevinster. Tre privata miliser växer fram; Sassou Nguessos cobras i norr (mboshi), Kolelas ninjas i sydväst (kongo) och Lissoubas cocoyes (teke-sangha) i centrum. Världsbanken sätter villkor för krediter. Lissouba försöker betala igen lån och skära i administrationen. Detta skapar missnöje bland befolkningen. Inför presidentvalet som ska hållas sommaren 1997 beslutar parlamentet att milisgrupperna ska avväpnas Då försöker Lissouba med sin milis, istället för landets armé, avväpna Sassous cobra-milis. Krig utbryter. Sassou Nguesso får stöd av trupper från Angola vars president, dos Santos, fruktar att Lissouba ska gå samman med UNITA-ledaren Savimbi, som behärskar östra Angola. Angolas trupper kommer på oljebolaget Elfs båtar till Pointe Noire. Lissouba och Kolelas jagas på flykt och Sassou får landet under kontroll. Från sin exil manar Lissouba och Kolelas till uppror. I december 1998 bryter strider ut i västra Brazzaville. Kolelas håller ett radiotal och säger att Sassou ska jagas bort.
Under 1999 fortsätter striderna och”rensningar” görs i byar och milisfästen. Städer bränns, folk flyr in i skogarna, där de är utan mat. Sassou bildar en nationell armé kring cobra-milisen. De stridande får vapenstöd utifrån minst 600 000 personer är på flykt, minst 50 000 dör i strider. Många dör av svält och sjukdomar, många skjuts av odisciplinerade milisgrupper. Det är krig på flera fronter, intern maktkamp. Okontrollerad plundring och räder pågår under hela 1999.
Förtvivlan och framtidstro. Kongorepublikerna under 90-talet.
Svenska Missionförbundet 2000. Gummesons förlag 2000.