Det säkerhetspolitiska läget

Det säkerhetspolitiska läget och Sverige. Inlägg på Global Politics

1 februari 2022 Sven Hirdan

I det spända säkerhetspolitiska läge som idag råder mellan Ryssland och USA/NATO måste Sveriges främsta uppgift var att söka bidra till att minska spänningarna och därmed även krigsrisken för vårt land.

1 NATO löfte om tillbakadragning

Ryssland har för andra gången – den första var i München 2007 – satt ned foten beträffande sina säkerhetsintressen och kräver att USA/NATO drar tillbaka sina framskjutna militära positioner nära Rysslands gränser och ger garantier för att man inte skall använda grannländernas territorier för att angripa Ryssland.

Västmakterna är å sin sida ovilliga att ge garantier som undergräver rätten för NATO:s medlems- och partnerländer att själva bestämma om sin säkerhet

2 Den största oenigheten råder om Ukraina

Ukraina, Ryssland, Georgien, Turkiet, Bulgarien, Rumänien är kustländer

Ukraina uppstod som en ung nationalstat I samband med Sovjetunionens sönderfall 1991 och präglas fortfarande av djupgående etniska och kulturella motsättningar med fokus på förhållandet till Ryssland. För den ryska ledningen är det en hjärtefråga att behålla kontrollen över Krim och därmed av marinbasen i Sevastopol; stödja de 5 miljonerna etniska ryssarna i Donbass; och i synnerhet se till att Ukraina inte utvecklas till en fientlig plattform mot Ryssland.

Detta strider mot den nuvarande politiska ledningens i Kiev och västukrainarnas strävan att integrera Ukraina i NATO och EU.

3 Södra östersjöområdet

Ryssland och USA/Nato konfronterar varandra militärt Baltikum och Kaliningrad

4 Nordkalotten, Nordnorge

———————————-

Krigsriskerna är således betydande, desto mer som den säkerhetspolitiska retoriken är gäll från bägge sidor med uttalade hotelser. Därtill kommer att vi ser alltmer av värderings- och t.o.m. ideologiska klyftor mellan Väst och Ryssland, där västländerna under USA:s ledning hävdar vad de kallar en rules-based international order, en situation där USA bestämmer reglerna; medan länder som Ryssland, Kina, Iran och Turkiet fasthåller vid en traditionell folkrätt innebärande icke-inblandning i andra staters angelägenheter. Det förgiftar de politiska kontakterna ytterligare. Eftersom värderingar ofta är absoluta, försvårar en värderingsbaserad utrikespolitik möjligheterna att nå kompromisser till skillnad från en intressepolitik, där det går att kompromissa sig fram till konfliktlösningar.

Efter det att alla parter insett att man står för nära katastrofens brant, förestår nu politiska förhandlingar dels mellan Ryssland och USA, dels mellan Ryssland och NATO, dels inom ramen för OSSE. President Bidens administration synes ha insett situationens allvar och man kan hysa en försiktig optimism om att dessa politiska förhandlingar skall leda till en viss nedtrappning av spänningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.