Ryssland och Kina

EDITORIAL Strategic Culture Foundation

Ryssland, Kina en modell för mellanstatliga relationer och fred.

December 17, 2021 LÄNK

Ryssland och Kina är bevis på att en alternativ grund för internationella relationer är möjlig. Och lyckligtvis är båda starka nog att segra för fredens skull. För många observatörer runt om i världen är de uppriktiga samarbetsrelationerna mellan Ryssland och Kina inspirerande, just i en tid av ökande internationella spänningar och krigföring.

Både Rysslands president Vladimir Putin och Kinapresident Xi hyllade de bilaterala relationerna mellan Ryssland och Kina som en modell för mellanstatligt samarbete under 2000-talet. Baserat på ömsesidig respekt och icke-inblandning i interna angelägenheter. I enlighet med internationell rätt och FN-stadgan. Båda länderna är också engagerade i att främja folkcentrerad utveckling som en genuin manifestation av demokrati och mänskliga rättigheter.

Med hänvisning till USA och dess västerländska allierade, påpekade den kinesiske ledaren skickligt hur ”internationella styrkor” hade utsett sig själva rätten att blanda sig i Kinas och Rysslands angelägenheter under dubbelsidigt sken av att förespråka demokrati och mänskliga rättigheter. Genom att göra det satte sig dessa främmande makter över internationell lag och skapade farliga spänningar.
Det är svårt att inte hålla med om den bedömningen. Bara under de senaste veckorna har USA och dess allierade i G7, Nato och Europeiska unionen förstärkt anklagelserna mot Ryssland och Kina för påstådda elakheter. Allt är ljud och raseri som betyder lite i sak. Ta ett steg tillbaka från den gälla retoriken och sensationella påståenden. Det är uppenbarligen ett försök att manipulera den allmänna opinionen till att acceptera västerländsk aggression mot Ryssland och Kina.
Västmakterna tar arrogant på sig rätten att tillrättavisa i en förvirrande mängd frågor. Det pågår en omfattande mediekampanj om hantering av allmänhetens uppfattning. Kort sagt, propaganda och psykologisk ”gaslighting”.

USA och EU är obevekliga i sina anklagelser om en rysk militär uppbyggnad och hot om att invadera Ukraina. Sanktioner utarbetas för att potentiellt lamslå den ryska ekonomin. Men var är bevisen eller till och med trovärdig logik? De amerikanska och europeiska regeringarna och västerländska medier har inte rapporterat några materiella bevis för att stödja sina anspråk mot Ryssland. Moskva har konsekvent och kategoriskt avvisat dessa påståenden som ”hysteriskt nonsens”.

Ryska trupper finns på ryskt territorium. De förmodade satellitbilderna som visar militär uppbyggnad ”vid Ukrainas gränser” är av ryska trupper i etablerade baser som Yelnya i Smolensk oblast hundratals kilometer från gränsen. Samtidigt hotar amerikanska och Natos stridsflyg och krigsfartyg alltmer Rysslands gränser i oplanerade manövrar tusentals kilometer från deras baser.

Den viktigaste punkten är denna: USA och dess västerländska allierade anklagar och använder ett nedsättande anspråk på Ryssland och Kina när verkligheten är att de kastar tegelstenar i glashus. Washington och dess europeiska partner har löpt amok i decennier, förstört nationer med illegala utländska krig, dödat en massa civila från drönarmord och urskillningslösa bombningar. Dessa kriminella regeringar skäms inte över att smutskasta andra med anklagelser som tusen gånger mindre än den fruktansvärda verkligheten av deras eget avskyvärda tjänstefel.

Titta bara på några händelser den här veckan. Ryssland har uppmanat USA och dess NATO-allierade att komma överens om en ömsesidig grund för säkerheten i Europa när det gäller dess gränser. Hittills har det USA-ledda militärblocket avvisat Moskvas rimliga oro. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg avfärdade arrogant Rysslands vädjanden om att blocket skulle upphöra med sin expansion österut. (Det verkar på något sätt passande att den här lakejen enligt uppgift ansöker om att bli nästa chef för Norges centralbank efter att han lämnat Nato. Allt är bara karriärism och lönsamhet för Stoltenberg, som skämtet säger, är (mer sekreterare än general.)

Sedan har vi EU:s icke-valda träpresident Ursula von Der Leyen som tillkännager att blocket har förberett sanktioner som kommer att få ”massiva konsekvenser” på Rysslands ekonomi ”i händelse av ytterligare militär aggression mot Ukraina”. Baserat på vad? Vilken aggression pratar hon om? Den som USA:s underrättelsetjänster har sagt åt henne att tala som en buktalare? Hon syftar verkligen inte på aggressionen från USA och Nato som kanalisera miljarder dollar av vapen till en nynazistisk regim i Kiev som för ett krig mot en civilbefolkning i sydöstra Ukraina under de senaste åtta åren. (Rysslands president Putin har rätt när han beskriver den belägringen som att den liknar folkmord.)

Västerländska medier rapporterar andlöst om hur Ryssland och Kina har ”sett sina relationer försämras med väst”. Men sådana medier förklarar eller undersöker inte varför en sådan försämring sker.

Det är i grunden lärorikt att USA och dess europeiska makter självklart beter sig som nykolonialister och imperialister. De förutsätter sig ha den överlägsna rätten att blanda sig i andra nationer baserat på självrättfärdig arrogans och egennyttiga intriger.

Det är absurt att USA deklarerar en diplomatisk bojkott av Kinas olympiska spel med tanke på sin egen legion av flagranta kränkningar och brott mot mänskligheten, förr och nu. Australien och Kanada har levande arv av folkmord och ändå kommer de mot Kina med ogrundade påståenden om kränkningar av mänskliga rättigheter.
Att gå in på denna cyniska, hycklande väg leder oundvikligen till konflikter och krig.

Västvärldens relationer till Ryssland och Kina blir kristallklara i sin oförbätterliga krigslystnad. USA och dess kapitalistisk-imperialistiska brottspartners kan helt enkelt inte samexistera med andra nationer i fred och samarbete. Principerna om fred och laglig respekt för andra är förkastliga.

Västmakternas giftiga, destruktiva beteende är mer och mer en skam i dagens värld. Däremot är Ryssland och Kina bevis på att en alternativ grund för internationella relationer är möjlig. Och lyckligtvis är båda starka nog att segra för fredens skull.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *