I ett debattinlägg i Svenska kyrkans tidning menar två tidigare israeliska ambassadörer i Sydafrika att med dagens Israel handlar det om två befolkningar som är etniskt uppdelade och som lever sida vid sida under två rättssystem, där bosättarna åtnjuter alla fördelar av den israeliska demokratin, medan palestinierna förvägras grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter. Varje besök vi gör på Västbanken och i östra Jerusalem för oss tillbaka till denna verklighet, säger de.
Det är absurt att beteckna kritiken av Israels apartheid som antisemitism.
De ser likheter mellan Israels politik i de ockuperade områdena och Sydafrikas apartheidregim.
I det olagligt ockuperade Östra Jerusalem står hundratals palestinier i ett par stadsdelar inför vräkning från sina hem på grund av diskriminerande lagar som gör det möjligt för bosättare att göra anspråk på deras egendom som ägdes av judar före 1948. Palestinierna har däremot ingen möjlighet att göra anspråk på sin egendom före 1948 i västra Jerusalem, som de lämnade när de flydde från krigets fasor. De tvångsförflyttas nu för att ge plats åt judiska bosättare.
I område C på Västbanken, kontrolleras de palestinska samhällena av den israeliska militären genom diskriminerande planeringstillstånd, begränsad tillgång till vatten och elektricitet, men som de judiska bosättarna har tillgång till samt andra redskap för att driva bort palestinierna från deras mark. Israel har som mål att skapa en skärgård av isolerade palestinska enklaver, omgivna och dominerade av judiska bosättningar, som påminner om de sydafrikanska bantustan.