Ett inlägg om hur ett av Afrikas rikaste och modernaste stater ödelades. Dess rikedomar förskingrades och dess folk drevs in i bottenlös fattigdom.
Vid mitten av 1500-talet blev Libyen en del av ottomanska riket. Det delades upp i tre stater, Tripolitana, Cyrenaika och Fezzan (som tillsamman utgör dagens Libyen). Italien erövrade området 1911 och härskade till 1943 då Storbritannien och Frankrike tog över. FN bestämde 1951 att Libyen skulle bli självständigt första januari 1952. Storbritannien hämtade Kung Ibris, som tillbringat 20 år i exil i Kairo, och gjorde honom till kung i kungariket Libyen. Wikipedia
Överste Khadaffi genomförde en oblodig militärkupp 1969 och en modern stat bildades. Den hölls samman av konsensus mellan olika klaner och regioner. Regimen genomförde många sociala förmåner för befolkningen med hjälp av de oljetillgångar de förfogade över. Läs mer om Gaddafi-tiden.
Länge intog Libyen en självständig hållning till USA och Väst. I olika omgångar utsattes Libyen för sanktioner, vilket på 2000-talet mildrades. USA och väst försökte också destabilisera landet genom stöd till olika extremistiska grupper.
Det fanns ett växande motstånd mot regimen, I samband med oroligheter i Egypten och Tunisien, den s k ”arabiska våren” inspirerades många till demonstrationer. I början på 2011 demonstrerade ungdomar. Asma Khalifa en tonårsflicka var en av dessa. Hon förklarar (Proletären 25 maj 2017) vid besök i Sverige att det tidigt kom rapporterar om våld och om attacker mot polisstationer. Vilket resulterade i ett våldsamt svar från säkerhetsstyrkorna. Nu vet jag (Asma) att det fanns många intressen bakom viljan till förändring. Olika islamistiska grupper och al-Qaida. Intressekonflikter mellan olika utländsk aktörer och mellan olika klaner och regioner.
Läs mer om de första dagarna av kriget och Jihadisternas insatser
Ola Tunander skriver om ”Sanningen bakom libyenkriget och Gaddafi” i en bok (1) och uttrycker det så här att NATO, USA, England och Frankrike grundade en attack på förtal och ryktesspridning. De väpnade rebeller, som hade som mål att störta och döda Gaddafi, framställdes i media som ”libyska civila”. Gaddafi påstods bomba sitt eget folk. Den arabiska tv-stationen Al-Jazeera i Quatar sände dessa lögner och tidningar i hela västvärlden spred villigt vidare dessa lögner. De ovan nämnda staterna hjälpte också till att beväpna de islamistiska rebellerna under kriget.
Libyen efter förstörelsen
Libyen är idag splittrat. Svarta afrikanska arbetare har tvingats lämna landet och tusentals har blivit mördade av islamistiska rebeller från Benghazi. De beväpnades och finansierades från väst för att störta Gaddafi, som stått på USA:s dödslista i årtionden.
År 2015 publicerades en brittisk parlamentsrapport som detaljerat visar vad som verkligen hände. Men det var så dags då. Inte några har avkrävts ansvar för sina folkrättsbrott.
Se ytterligare info i nästa sida om folkrättsbrott och som försöker beskriva utvecklingen mer utförligt. Se i övrigt menyn ovan.
Dessutom finns ett inlägg som sammanfattar förstörelsen av Libyen
(1.) Libyenkrigets geopolitik: Humanitär intervention eller kolonialkrig?
Ola Tunander Översättning: Christer Lundgren Celanders förlag.