Denna text är hämtad från ”Afrika Framtidens kontinent” av Richard Dowden. Utgiven 2008. Författaren är journalist, chef för Royal African Society. Han har bott i Afrika sedan 1971
Afrikas nationalstater skapades av utlänningar med gränser dragna av européer på kartor över områden där de i regel aldrig hade satt sin fot. De etablerade territorier och skar sönder kungariken och samhällen som de inte visst något om. Alla utom två av Afrikas konstgjorda länder innehåller flera etniska grupper. Några till exempel Nigeria och Kongo kedjar samman hundratals olika samhällen, vart och ett med sina egna lagar och sitt eget språk- De saknar det vi tar för givet: ett gemensamt nationsbegrepp.
Under ytan i Afrikas svaga nationalstater ligger gamla kulturer, gamla stora och små samhällen och en stark känsla av andlig makt. Det är inte fråga om kvardröjande vidskepelse, spår av religion. Inte heller är det en neuros utlöst av osäkerhet eller fattigdom. Den andliga världen, muslimsk, kristen eller traditionell, ligger i många afrikanska samhällens hjärta, en kärntro på andarnas makt som kan tyglas av medier. Denna tro förklarar delvis varför afrikanerna saknar politisk och social handlingskraft. Den kan undergräva det personliga ansvaret och försvaga den ömsesidiga solidariteten. I värsta fall kan den ge upphov till de förfärligaste grymheter – dock inte till massmord i samma skala som fascismen, kommunismen och nationalismen inspirerade till i 1900-talet Europa.
Sådana trosföreställningar ger emellertid också upphov till oerhört mäktiga försvar mot förtvivlan och hopplöshet. Afrika hoppas alltid