På Östafrikas kust har man funnit kinesiskt porslin från 600-talet före Kristus och det har pågått ett tidigt handelsutbyte. 1414 kom ett stort antal fartyg från Kina till Afrikas östkust. Totalt var de ca 30 000, men de ägnade sig mest åt diplomati. Efter 1431 kom dom inte tillbaka. En ny kejsare tyckte att det var föga nytta med dessa resor och förbjöd dem helt sonika. . Kineserna kom inte tillbaka förrän på 1960-talet.
Européerna har dominerat Afrika från handelns äldsta tid och genom sekler av slavhandel och det imperialistiska övertagandet i slutet av 1800-talet och ända fram till vår tid. Ca 50 år efter kineserna kom européerna seglande nedför Afrikas västkust. Till skillnad mot kineserna var de aggressiva, ödelade handelsvägar och tog vad de ville ha med våld. De kom i allt större skaror och blev kvar. På 1600 – 1700-talet gällde det först guld och sedan slavar. Vi slutet av 1800-talet ville de ha mark. Markrofferiet bredde ut sig från handelsstationerna vid kusten och in i den väldiga outforskade kontinenten.
Under första och andra världskriget försvagades Europa och USA växte sig allt starkare. Att hålla kolonier blev ej längre så lönande. USA motsatte sig den europeiska kolonialismen. Självständighet för afrikanska stater kom hastigt. Mellan 1960 och 1964 kom 20 nya afrikanska stater till.
Kina återvände till Afrika på 1960 talet med ett revolutionärt budskap och stödde olika befrielserörelser, ofta i konkurrens med Sovjetunionen. Senare på 1990-talet blev de mer som affärsmän utan ideologiskt bagage. Många kineser har lämnat Kinda och bosatt sig i Afrika. Här i Kongo Brazzaville är deras närvaro mycket påtaglig. Var jag än går ropar barnen ”kines, kines” till mig eller efter mig. De hälsar med en kinesiskt hälsningsfras, som jag ju inte allt förstår. Några andra vita personer ser man knappast längre i Brazzaville. De flesta stora byggen som pågår eller har färdigställts har utförts av kineser eller har de hjälpt till med dem.