The Great Man Man Made River
Libyen lider av vattenbrist. Med mer än 90% öken är det ett av de torraste länderna i världen. I södra Libyen vid oljeletning 1953 upptäcktes gigantiska vattenreservoarer av fossilt vatten i enorma underjordiska sjöar. (Nubian Sandstone Aquifer System) När Khadaffi 1969 tog makten i Libyen förstatligade han landets oljebolag och kunde satsa enorma summor på ett jätteprojekt för att leda ökenvattnet norrut till kusten och trygga landets vattenförsörjning. En myndighet för Great Man Made River skapades 1983.
Konstruktionsarbete började 1984.se bilder I stort sett i var det i detalj färdigutvecklat 2005. 80% av vattnet skulle användas till jordbruket. Ex staden Abu Shieba i västra Libyen kunde utöka sin odlingsareal från 700 ha till1600 ha. Antal jordbrukare ökade från 117 till 305. Vattenintensiv göda kunde planteras. Avsikt var att göra Libyen oberoende av import. Hela kostnaden 27 miljarder US-dollar har Libyen stått för utan internationella lån. 1991 hävdade Khadaffi att USAs hot mot Libyen skulle fördubblas för att förhindra detta självständiga projekt att lyckas.
Miljöpåverkan krävs i Libyen innan man startar ett sådant här projekt. Det har inte utförts. Det politiska beslutet togs på grund av den akuta vattenbristen. Ökenvattnet är en ändlig vara men har en oerhört stor volym Fakta visar att gröna odlingsbara områdena har ökat i norr och väst.Jordbruksproduktion har ökat. Det påverkar också klimatet. Negativt är att ökenmiljö där vatten hämtas kan förändras. Rörledningarna i sig själva kan ha negativ effekt. Vattenkvaliteten är internationellt sett inte av högsta kvalitet, men betydligt högre än det vatten som tas i de traditionella norra källorna i norr.
Nato bombar civil infrastruktur
2011 bombade Nato rörledningar utanför Brega och dess fabrik för rör-tillverkning. Detta påverkade 70% av Libyens befolknings vattenförsörjning. Underhållet försvårades betydligt. Nato hävdade att raketer sköts från fabriken och som bevis presenterades bildernpå utskjutningsramp i närheten av fabriken men som efter bombningarna var helt oskadade. Tidigare hade Nato bombat vattenanläggningar i Sirte. Att anfalla civila infrastrukturer är ett krigsbrott. En månad efter Natos anfall var halva Libyens befolkning utan rinnande vatten. Bombardemanget orsakade att ett stort antal av utländska arbetare i projektet flydde. UNICEF rapporterade 2011 att kraftbortfall och bränslebrist hotade projektets vattenförsörjning. 4 miljoner libyer lämnades utan rent vatten. Jordbruksområden hotades också. UNICEF varnade att hela projektet kunde kollapsa.
Nuläge för projektet
2016 tillät inte det politiska och ekonomiska kaoset i Libyen att data kunde samlas in om GMR. Idag 2018 är det omöjligt att uppskatta miljöpåverkan på grund av att det inte finns några relevanta data. Det är svårt att finna någon som helst info om hur läget är idag via sökmotorn Google. Bloomberg, ett företag som håller reda på ekonomi, uppger att det inte under två senaste åren har förekommit några som helst aktiviteter inom GMR-myndigheten. Till detta har alltså Sverige bidragit. Jasplan som anger civilinfrastruktur som bombmål. Ingen ställs till ansvar.