14 februari: I Derna Islamistiska militanter hade planer färdiga för attacker ( attackera säkerhetsinstitutioner polis militär) den 14 februari, även före utbrottet av Benghazis protester, enligt Ben Halim: (Yasser Ben Halim, a longtime Islamist militant who participated in the planning of the rebellion and then fought his way to the capital, eventually becoming head of the Tripoli Military Council’s protection forces after the war.)
15 februari: En fredlig demokratisk dag planerades till den 17 feb. En misstänkt arrangör av denna dag fängslades. Utlöste för tidiga fredliga och militanta uppror på kvällen.
I Benghazi våldsamma aktioner. Rebeller kastade bensinbomber och stenar på polisen och vid en revolutionskommittébyggnad sattes bilar i brand. Polisen svarade till en början bara med gummikulor och vattenkanoner, de flesta skadade kom från säkerhetsstyrkor. (UN investigators that, “only after demonstrators acquired arms did the Qaddafi forces begin using live ammunition.”)
16 februari: upproret fortsatte i Benghazi.
I En stad Derna (Historiskt en huvudort för Libyska jihadister). Jihadisterna attackerade ett armévapenlager och beslagtog 250 vapen, dödade fyra soldater och sårade 16 andra. En av avhoppad arméöverste försåg dem med en raketdriven granatkastare, flygplansartilleri och 70 Kalashnikov-gevär. Den 16 februari, mindre än en dag efter att Benghazi-protesterna inleddes, blev Dernas ”islamistiska vapenmän. . . attackerade ett armévapenlager och beslagtog 250 vapen, dödade fyra soldater och sårade 16 andra.
Beida senast 16 feb hundratals demonstranter hade attackerat och satt eld på polisstationerna. Antalet demonstranter växte, avhoppade poliser och soldater, vilket gjorde möjligt att ”nästa dag” starta beväpnade attacker skaffa tunga 105mm anti-tankvapen.
17 feb. Planerad dag för fredliga (nonviolent) demonstrationer i Libyen. Rebellerna i Beida tog mer vapen och attackerade och tog över säkerhetsinstallation. Benghazi-demonstranterna angrep och brände ytterligare polisstationer, säkerhetsinstallationer och Revolutionära kommittébyggnader. De tog AK-47 or och tyngre maskingevär från en militärbas i Benghazis al-Rhaba grannskap. Inledde misslyckat attack mot Katiba. Regeringsstyrkor försvarade sig med sin första liv-eld i B, med målet att såra snarare än att döda.
Planeringen hade organiserats online i flera veckor huvudsakligen av den libyska diasporan i Europa.
18 februari (fredag) hade demonstranterna Benghazi bränt alla polisstationer och satt i brand två interna säkerhetsbyggnader, befriat fångar och beslagtagit ytterligare vapen och ammunition. Polismän flydde, sökte skydd i byggnaden som brändes.
Darnas islamistiska rebeller gick till bredare offensiv efter fredagsbönen. De attackerade hamnen och grep sjuttio militära fordon och satte eld på generaldirektoratet för säkerhet, direktoratet för den inre säkerheten och den revolutionära kommitténs byggnad. När säkerhetsstyrkorna flydde grep militanterna kontroll över dessa installationer och staden. Enligt en anhängare av rebellerna fångade de också libyska tjänstemän, låste dem in i en fängelsecell och brände sedan byggnaden med tjänstemännen inuti.
På fredagen [18 februari] gick ”vi” ut omedelbart efter böner och åkte till alla säkerhetsavdelningar i staden. ”Vi” tog kontroll över dem. ”Vi” fick också polisstyrkan och vakterna. Det varade i ungefär fyra timmar, sedan gick ”vi” mot Al-Beyda där det fanns en av Qaddafis brigader som heter Al-Jareh. ”Vi” lyckades övermanna dem. Efter det åkte ”vi” till Benghazi – det var där den verkliga striden började.
När Qaddafis säkerhetsstyrkor konfronterade obeväpnade demonstranter vid huvuddomstolen i Benghazi sköt de bara tårgas.
20 feb. Regimen överlevde dessa våldsamma och fredliga protester i Benghazi i fem dagar, fram till ankomsten av bättre beväpnade islamister från öst. Fordon från begravningståg attackerade Katiba basen. Q skickade förstärkning till K basen men styrkan insåg insåg att rebellerna var starkt beväpnade och övergick till dom och lämnade basen till dem.
Således, på bara en vecka, hade rebellerna erövrat hela östra kusten i landet och satt platsen för ett fullständigt inbördeskrig. Vid den tiden blev Qaddafi förlöjligad för att ha hävdat att upproret var en islamistisk komplott, men i efterhand berättar bevisen honom.
Källa: https://nationalinterest.org/feature/americas-little-known-mission-support-al-qaedas-role-libya-73271