Rapportens sammanfattning
Mars 2011 fick Storbritannien och Frankrike med support av USA det internationella samhället att stödja ett ingripande i Libyen för att skydda civila från attacker av trupper som var lojala mot Muammar Gaddafi.
Det fanns inte någon riktig rapport från underrättelsetjänsten. I synnerhet misslyckades regeringen att identifiera att hotet mot civila var överdrivet och att rebellerna innehöll en betydande del islamistiska extremistgrupper.
Under sommaren 2011 hade det begränsade ingripandet för att skydda civila övergått till att bli en politik för regimskifte. Det fanns inte någon strategi att skapa en post-Gaddafi era.
Resultatet blev politisk och ekonomisk kollaps, krig mellan milisgrupper, och krigsföring av stater, humanitär kris, invandrarkriser, omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, spridning av Gaddafi-regimens vapen över hela regionen samt tillväxt av ISIL i Nordafrika.
Genom sitt beslutsfattande i det Nationella Säkerhetsrådet var före detta premiärminister David Cameron ytterst ansvarig för misslyckandet.
Enligt rapporten Källa här var hotet mot civila från libyska regeringskrafter dramatiskt överdriven Påståendet att Gaddafi skulle ha beställt massakern på civila i Benghazi stöddes inte av tillgängliga bevis. Gaddafi-regimens styrkor riktade sig mot manliga stridande i ett inbördeskrig och inte mot civila individer.
Efterföljande analys visade att vid erövrandet av städer hade inte några som helst massiva civila massakrer ägt rum.
Amnesty International i juni 2011 kunde inte konstatera några massiva brott mot de mänskliga rättigheterna av Gaddafis styrkor. De avslöjade dock bevis för att rebeller i Benghazi gjorde falska påståenden och tillverkade bevis.
Fortsätt: Vattenprojekt