Artikel i La Semaine Africaine, 29 november 2017.
Libyen och Afrikanska Unionen
Afrikanska Unionens särskilda kommitté för Libyen, där Kongos president Dennis Sassou N’Guesso är ordförande mötte libyska bychefers och klanledares högsta råd den 26 november 2017 i Brazzaville. Avsikten var att klargöra vissa frågor och försöka finna en lösning på krisen i Libyen, som är acceptabel av alla. Tidningen har en artikel om mötet som jag sammanfattar.
Libyen är ett stamsamhälle. Den sociala väven vilar i huvudsak mer på klanallianser än på politiska allianser. Det finns 30 större klaner och mer än 220 familjegrupper. Byar och klaner leds av ett allmänt råd, som har andligt och politiskt inflytande. De har väldigt svårt att samlas kring ett gemensamt bord. (Under 42 år lyckades Kadaffi hålla samman landet och utveckla det till det rikaste landet i Afrika) Det finns ett högsta rådet, som leds av A A Breni.
Högsta rådet är självständigt i förhållande till alla andra aktörer som talar i Libyens namn. Libyerna måste själva gå samman för att skapa ett fredligt civilt samhälle. Högsta råder fördömer alla initiativ som syftar till att förstöra staten Libyen. Läget blir sämre dag för dag. De olika regeringarna sedan 2011 har misslyckats att skydda befolkningen. Kriminella milisgrupper, som stöds av utländska krafter, utnyttjar situationen. Olika jihadistgrupper utgör ett hot inte bara mot oss, utan också mot grannländer. Väst hjälper till att installera illegala migranter på libysk mark. Det finns mellan 400 000 – 700 000 i läger under ofta omänskliga förhållanden. Afrikanska flyktingar säljs som slavar.
Redan från början av Väst förstörelse av Libyen stod det klart att många av de grupper som deltog hade racism mot svarta afrikaner på programmet. Rådet fruktar att västs reglering av migrationen i stor utsträckning handlar om Libyens rika resurser, främst gas och olja. Libyens fonder har försnillats och överförts utomlands.
Högsta rådet förlitar sig på samarbete med Afrikanska Unionen för att komma ur krisen.